Trots att jag var edru, som att vara nykter så fint heter på norska, så har jag stått och halvsovit på jobbet idag. Ja trots att jag var nykter igår alltså. Ja, jag var ju nykter idag också! ÄR nykter. På grund av långvarigt alkoholbruk så har jag inte haft tid att vika tvätten.. den ligger i en stor hög i soffan och hänger lite runtikring överallt och är verkligen störande, men inte lika störande som när vi bara hade en soffa tyvärr.. so it's stuck.
Jag har fått en ny lillasyster också. Hon anlände igår och ska heta Anna, så nu efter drygt 23 års väntan har han äntligen fått en Anna min far.. ja eller tydligen Vår far. Elin den andra lillsyrran tyckte att hon skulle heta Algot. Det tycker jag med för jag hade väntat mig en lillebror men nehej, aldrig en annan. Men det kanske är lika bra om det inte blir några fler nu för jag tycker att jag egentligen är alldeles för gammal för att få nya syskon.. men det är ju kul för Elin att få ett syskon i mer passande ålder och jag antar att jag ska kunna tycka att den här nya är skojig hon också :)
Har haft en väldigt trevlig söndag, jag luktar numera inte parfym utan bakfylla och grill. Joanna och Ida har ju begåvats med inte bara en utan hela två balkonger så där grillade vi. Jag åt majskolvar och champinjoner, jättejobbigt och inte ett dugg gott. Smör och salt ingick dock, det är ju gott!
Igår såg jag äntligen min älskade Uffie, det var bra men hade förväntat mig att vara lika exalterad som när jag såg Lily Allen och så var dock inte fallet så litt skuffet assss.
Hade idag stora planer på att hälsa på min kära Victoria och sova över men är för slapp och hon också så det blev inget, kasst kasst kasst.
Det händer så mycket i mitt liv just nu och det är så mycket planering och jag får huvudvärk av att bara tänka på allt så senaste nätterna har jag varit ganska mycket vaken, vaknade vid 6 eller 7 imorse och somnade väl aldrig riktigt igen förrän 10 minuter för klockan ringde, typiskt. Men inatt är det något annat som håller mig vaken..
Jag fick det tråkiga beskedet att en av mina tidigare chefer valt att avsluta sitt jordeliv. När hon slutade som min chef kom det för mig väldigt plötsligt, ena dagen var det helt normalt och nästa hade jag en ny chef. Jag förstod kanske inte riktigt då hur mycket hon skulle betyda för min egen chefsposition och jag minns att jag vid mer än ett tillfälle var irriterad över saker hon gjorde. Saker som när jag själv senare hamnat i liknande situationer har förstått helt och fullt varför hon gjort. Bara därför att man måste, bland annat för att det alltid finns en högre chef som bestämmer mer än du själv.
Flera gånger i veckan så hör jag mig själv säga "Jomen så ska vi göra för det lärde NN mig att man ska" eller "Nehej men NN sa att man skulle göra så".
Så är det det där med att alltid göra och säga det man tänkt att man vill göra eller säga till eller för personer. Jag har länge tänkt att jag ska ringa henne eller skicka ett mail och säga att jag saknar henne och att jag tyckte att hon gjorde ett bra jobb och att jag förstår att hon gjorde som hon gjorde. Men det gjorde jag aldrig. Varför gör man inte bara det, varför får man inte tummen ur? Det är så kliché så att säga att det är kliché blir kliché men jag vet två saker säkert i natt och det är att pengar, saker och personer runt dig gör dig inte lycklig, det är det bara du själv som kan göra, det andra kan bara piffa till och gör det du har tänkt att göra när du har tänkt att göra det, för helt ärligt, om en timme så kan det faktiskt på riktigt vara för sent.
//Cecilia - Tänker på er mina nära, kära, vänner och bekanta
Sånt här kan jag inte stå emot hur mycket det än tar emot att erkänna det! Sitter i (matchande) underkläder i soffan och har precis sett slutet av 2fast 2furious och hur mycket jag än vill förneka att jag är en bilbrud så ska det sägas att: Jag blir fan kåt av sånna filmer, det har kanske med tidiga märkliga tonårsdejter att göra (är ganska säker på att det är därför). Men åhh, han är också snygg så att man vill gråta, han vita snygga bilkillen! Meeeeejaaaao!
Idag när jag var på jobbet kom det in ett par, killen i paret satte sig i stolen närmast kassan och flickvännen gick in och provade kläder. Det här är antagligen den mest frustrerande dagen i mitt yrkesverksamma liv, har varit med om en liknande händelse för några år sedan men det här tog priset! Killen är en av de där 5-10 personerna som man ser i sitt liv som gör att man inte vet om man vill gråta eller bara lägga sig ner död eller bara fria rätt av.
Han var snygg på ett sånt där vis som gör att man inte vill knulla i provhytten (för, JA, det vill man ibland) utan man vill bara titta på honom och titta och titta och titta och kanske fråga om det är ok om man kan bilda en fin liten familj med honom.
Trevlig var han också (tyvärr såg han ut att vara kär i sin flickvän, det är dåligt det! Jag är ju snyggare, just fan, det är inte det som räknas! Damn!) han pratade med mig när jag snurrade runt i butiken och inte fattade vad jag gjorde eftersom jag var så generad att jag helt tappat fattningen. Jag babblade på och på plussidan så skrattade han åt det jag sa, eftersom jag ju som ni vet är väldigt lustig..
Nu till problemet: Hur ska man kunna träffa någon som man vill vara tillsammans med när man då och då dyker på folk som är sådär? Det är ju helt omöjligt. Om man träffat någon som man tycker om och är ganska sugen på och ganska seriös med så *poff* dyker någon sådan upp och man fattar inte varför man har så ful pojkvän när det finns människor i verkliga livet som gör att man vill gråta och sjunga halleluja och bli kristen?
//Cecilia - är frälst (tamigfan två ggr i år redan, hmm... finns det hopp?)
Det är trevligt att höra att du uppmärksammar min rena nos! Men jag tycker att ni andra som bara är inne och smyger utan att skriva något suger, jag kan väl inte svara något katchigt/roligt/otrevligt på era kommentarer om jag inte får några kommentarer, hur var det nu igen.. 1+1=2.. nej just det!
Jag försökte mig på att köpa en babyolja hos turken idag när jag var där eftersom min är slut, min "äldre släkting" som jag brukar kalla henne kom Rasande och ryckte den ur handen på mig och berättade att den minsann var giftig och att jag kunde använda vanlig olja, så i handen satte hon istället en almond oil, also known as, mandel olja. Jag har ingen aning men den verkar ju ha ungefär samma effekt, man blir blank på benen och ser därmed 20kg smalare ut och alla är nöjda och glada. Men vad är skillnaden liksom.. egentligen?
Det är ju som så att jag är LYCKLIG innehavare av två styck UFFIE-biljetter, Uffie har, sedan jag hörde henne första gången, stått på delad förstaplats (med Lily Allen) över listan med artister jag vill/måste se live. Nu har hon äntligen bestämt sig för att komm till både Stockholm och Oslo och jag kommer vara på plats i Oslo, ställer hon in så gråter jag. Förmodligen i veckor. Ni som läst mina bloggar tidigare känner garanterat till henne sedan tidigare. Jag kan bara tacka min kära Susanne för att Uffie finns i mitt liv, tack för introduktionen! Here she comes:
Var så länge sen men så hörde jag en ny låt med henne idag på radion och då blev jag ju helt såld på den här igen som jag lyssnade på på repeat hela sommaren 2008.
Som alla vanliga fjortisbloggare måste man ju lägga upp en dagens outfit ibland, idag hade jag på mig det här:
Nagellack 295:- Red Death från mitt egna märke, KillFuckDie. Ålrens tights 1349:- från Oslobaserade märket Ifyouweartheseoutsideyougonnagetshot. Tunika 100:- från Hennes & Maurits. Snyggt, eller hur, vad tycker NI?
-Ja, det glömde jag nämna, jag har lagt in mig på rehab, det är på det vanliga stället, har varit här sen i lördags och har ätit väldigt mycket och druckit massor med vatten men ingen alkohol. Har sovit kanske 20-24 timmar sen dess och solat och sett på tv. Nu ska jag vara nykter ända till på torsdag, då ska jag på nån typ av tillställning med centret jag jobbar i, någon typ av Eurovision song contest-tillställning, haha!
..på min blogg när jag aldrig bloggar.. det är ungefär som 1+1=2 alltså Cecilia+Alkohol=Inget bloggande. Jag har ju som vanligt en väldigt bra ursäkt till det uteblivna bloggandet: -Ja, va fan tror ni, jag har varit full, full, full full fullfullfullfullfull FULL. Och då har man faktiskt fullt upp med att tvätta kläder, sig själv och få i sig mat och komma till jobbet, enkelt som det. Det är inte så enkelt när man föröker ha heltidsjobb och kombinera det med rockstjärneliv - "so many parties so little time".
Det har varit så mycket ledighet nu också, med 17 mai och pingst men tro inte att det betyder en lugn stund, ett tag började det bli såpass att vi knappt fastnade på bild och det kanske bara är tur..
Nejnejnej, Vinter ska inte med ikväll, men skulle precis resa mig ur soffan och kom inte långt alls, inte upp ur soffan alls föör jag har precis smörjt in mig med babyolja, tydligen under fötterna också, halkade rejält, kanske är tänkt att jag bara ska sitta här och ruttna ett tag till.. ..eller, nej, jag har ju nu äntligen ordentligt rent hår, har ju haft så kass ekonomi att jag varit tvungen att snåla på schampot så har bara blivit halvren i håret sista veckan. Har nu inhandlat schampo för idag är ingen vanlig dag idag är det Cecilias löningsdag (ja igår alltså fast den 15 egentligen).
Läste du det här nudå Johan eller kanske du Christoffer, eftersom jag ju lagt till mig som favorit?
Det här är det senaste, skicka gärna ett sånt sms om dagen, man blir ganska glad då, har skickat en del under veckan och fick själv ett inatt, glad blir man, tänk också att de lyser gult och om du är lagd åt det hållet kan associeras väldigt mycket till något som en del där ute tycker är gött. Det var visserligen bara nåt jag kom på nu och definitivt inget jag är sugen på.
Jag försöker kommunicera med världen från ett tangentbord som hör till en macdator men är kopplat till en vanlig dator, det är svårare än man kan tro. Jag var tvungen att googla "mailadress" för att få tag i @ och sedan kopiera in det, ser ju klart och tydligt tecknet på tangenten men att få fram det var tydligen nåt helt annat. Ser knappt vad jag skriver heller för datorn är även kopplad till en tv så det är skitliten text långt långt borta i fjärran!
Har fått mig en jazzbrunch av två goda vänner idag, meget hyggelig. det blev pannkakor/crepes med tillhörande mögelost, toast, sylt, jazzmusik m.m. Nu återstår bara frågan: Är det någon vits att köpa klänningen jag såg i skyltfönstret förut som egentligen var alldeles för lång eller kommer jag, som jag misstänker, aldrig sy upp den utan bara låta den hänga i garderoben?
Jag har under helgen varit ute och festat väldigt väldigt väldigt mkt skulle man kunna säga. Kanske någon gång i framtiden kan berätta historier för er men nu ska jag prata om något annat. Jag hade alltså besök av en god vän som jag var ute med, hon har precis varit med i ett reality tv-program. Det går på tv nu och på fyra dagar så var hon plötsligt b-kändis med hela norska folket.
Det har varit väldigt speciellt att vistas utanför lägenheten, folk har ingen skam i kroppen, folk avbryter hejvilt mitt i när vi pratar, folk tar kort i smyg, vilt främmande människor tycker att det är helt ok att bli sura för att det blev en dålig bild och ta 20 kort på rad när de frågat om de kan ta en bild och dessutom regissera samtidigt som om det hade varit ett fotojobb.
Ja självklart förvantade jag mig ju att någon typ av reaktion skulle komma, men inte så starkt. Jag vet att folk är fascinerade av sånt de sett på tv och det är klart att jag också tittar en extra gång när jag känner igen någon, för den första reaktionen när man ser någon man känner igen är ju att man tror att man känner personen men sen så brukar jag komma på att jag inte gör det och fortsätta med mitt.
Ja - jag vill fortfarande bli känd men jag blev ännu mer säker på att jag ska ha ett känt namn och relativt okänt ansikte
Jag är stolt över henne, jag hade verkligen inte klarat att göra så bra tv utan att verkligen ställa till med något!
Jag har lyssnat jättemycket på den här låten och jag har förstått att det finns två typer av människor när det gäller musik den ena är jag, textmänniskan, och den andra är Calle eller morsan, helhetsmänniskan, jag har konstigt nog inte brytt mig så mkt om texten i den här låten.. pinsamt nog så kunde det lika gärna ha varit jag som skrev texten, det här stämmer så skämmigt bra in på mig. Nu förstår jag varför jag inte lyssnat så mycket på Mellissa Horn, det har inte funnits något behov, jag har ju haft Veronica Maggio!
Idag hade jag en kund som skulle köpa en tubklänning.. efter en liten stund så frågar hon varför det inte är några axelband på klänning och om folk verkligen vill ha sånt, jag upplyser henne om att man får med axelband till alla våra axelbandslösa klänningar men hon kunde inte sluta tjata om varför det inte satt fast på och ville absolut att vi skulle betala för att sy på axelband, men HALLÅ! Köp inte en tubklänning då om du inte tycker att det är fint!
//dipsie :) - Ibland så vill man pussa kunderna och ibland så vill man strypa dem..
den här bloggen finns egentligen bara till av en enda anledning och den är för att jag behöver ett ställe att spy ur mig allt som försiggår i mitt huvud och hjärta men när det väl kommer till kritan så vågar jag aldrig skriva nåt som är av betydelse för annat än just att få spy ur mig och inte ens det blir gjort ordentligt eftersom jag inte vågar skriva hur landet Egentligen ligger. Hyckleri hyckleri. Inte ens i skydd av nattens mörker kommer något fram utan att vara kryptiskt så att det kan handla om vad som helst bara personen som läser det tror att det är det det handlar om.
Jag trodde att det skulle bli vår för mig nu men de gröna bladen på kvisten blev plötsligt till höstlöv och det var jag som skyndade på solvarvet. Det var dumt, hoppas att vintern går fort över och blir annorlunda nästa gång den knackar på för den här vintern är alldeles för bekant. Den är som en gammal vän man tar upp kontakten med igen och plötsligt efter en stund kommer på precis varför man inte är vänner längre.