L
Nu är det lite mer än tre år sedan din kamp tog slut Linda, jag trodde länge att du skulle klara det, för helt uppriktig, vem kan klara det om inte ens du kan det? Med en envishet större än en åsnas. Jag tänker fortfarande ofta på dig och när jag är hos mamma tittar jag ibland på korten från när vi var små, när vi började högstadiet, när vi åkte skidor, spelade fotboll. Det är konstigt att du inte finns där, att personen som alla alltid förväxlat mig med är borta, skolkatalogen i 7:an. En bit av mig dog också när du dog men en annan växte sig större. Jag är glad att din vilja var så stark så länge, du gör att jag vill göra alla saker som jag egentligen inte tror att jag vågar, men det vågar jag för jag tänker att eftersom inte du fick göra dem så ska iallafall jag göra dem, för oss bägge! Jag älskar dig.
