Vikingar och horor
Sitter i godan ro i lugnet efter (pms-)stormen och ritar vikingaskepp och lyssnar på Petter rappa om horor, på ett trevligt sätt. Lyssnar på skivan God Damn It, den tar mig direkt tillbaka till våren 2008 och tiden då Malin bodde hos mig i Stockholm. Fy fan vad jag är tacksam över att hon bodde med mig. Vi lekte så mycket och det var så fint och inte en chans att jag hade klarat mig själv under den perioden. På tal om skepp och 2008 så kan jag berätta en idiotisk fylleanekdot från den tiden. Jag hade två klasskompisar på middag, hade lagat en massa mat och vi drack rödvin. Det var min signaturdryck på den tiden. Vi gick till Kvarnen.. för er som inte känner till Kvarnen så var det, åtminstone på den tiden, en riktig köttmarknad. Partylejon som jag är (var?) så tyckte jag ju absolut inte att det räckte med det, nej, jag ville på efterfest. 8 år senare så har jag ju förstått att att gå på efterfest ensam med en gubbe är liksom inte riktigt en efterfest, det är bara en naiv 20åring som gillar alkohol lite för mycket och en desperat gubbe som försöker utnyttja fyllot. Hur som helst så var det här under en period där jag inte bara lyssnade på Petter utan även på svensk progg, det tyckte jag var fint. Det tyckte gubben också så vi satt och hade någon form av proggbattle. Det måste ändå ha varit rätt trevligt för jag mötte Malin, som var på väg till skolan, i dörren när jag kom hem. Blev sur på henne för att hon inte ringt och varit orolig. Fick till svar att hon kommit fram till att om jag var vid liv så skulle jag antagligen inte vilja bli störd och om jag inte var vid liv, ja då skulle jag ju inte kunna svara ändå. Bra slutsats ändå, hon är inte så dum den där Malin. Hur som helst så slutade trevligheterna när gubben plötsligt tog mig på ryggen och försökte knäppa upp min bh, skitgubbe. Då befallde jag honom att beställa en taxi åt mig. Av någon underlig anledning hade jag inget taxinummer trots att jag hade bott där i över 6 månader. Han vägrade, skitgubbe igen. Han sa att jag fick faktiskt ta bussen. Han bodde på en båt. Jag fick panik och tänkte att jag kommer dö nu. Det gjorde jag inte och fick snällt ta bussen. Jag är glad att jag inte är 20 nu. Tack tidens tand för att du gjort mig äldre.
MVH,
Tacksam
MVH,
Tacksam