SkatanOchHolken

När jag var 14 år låg jag i mitt rum hemma hos pappa och tittade i brorsans skolkataloger med en kompis. Jag såg en kille och vände katalogen mot henne och sa "Honom ska jag ha". Sen gick jag målinriktat in till brorsans rum och sa "Vem är det här? Honom ska jag ha!". Så blev det aldrig riktigt men det var början på mitt livs hittills längsta kärlekshistoria. Efter att ha tjatat lite på min bror så ringde du mig någon vecka senare. Närmare bestämt på Luciadagen 2001. Du frågade om jag ville komma på fest och det ville jag. Så sagt och gjort, jag tog med mig en kompis och gick på fest hos någon bekant till dig. Jag kände mig mest nervös och obekväm men jag var ändå helt tagen av dig. Det fortsatte med någon träff här och där men det blev aldrig riktigt något. Det var med tungt hjärta som jag fick veta att du träffat någon, vi sprang på varandra lite här och var och vi kunde väl aldrig riktigt låta bli varandra och det blev fnissig stämning och mina känslor var intakta.

 

Jag träffade också någon annan men vi hade många gemensamma vänner och jag visste ungefär vad som hände i ditt liv. Jag minns fortfarande dagen jag fick veta att du skulle få barn. Jag var så ung och hade inga önskemål om barn men det gjorde så fruktansvärt ont att veta att nu var det kört. Du skulle ha barn, med någon som inte var mig. Din bror bodde så att jag kunde se hans port från balkongen och jag stod där i chock och stirrade, som att det skulle komma fram något som gjorde att jag fick veta att det inte var sant om jag bara stod där och glodde tilräckligt länge. Jag minns att jag tänkte att det här var det värsta någonsin men att om det är det som ska till för att du ska bli lycklig, då får jag också vara lycklig för din skull, för jag älskade dig mer än vad jag ville äga dig.

 

Det gick något år och det tog slut mellan dig och din dotters mor och jag blev också singel. Jag hörde av mig och vi smsade en del och träffades igen. Jag minns hur min kompis började dejta din inneboende och att han en dag efter att jag hade varit på besök sa att han aldrig hade sett dig så glad, att du gick runt och visslade. Det blev inget nu heller. Jag flyttade till Stockholm och du träffade en annan tjej. Jag fick återigen ont i hjärtat men det hände så mycket annat så jag klarade på något sätt att komma ut på andra sidan igen. Så flyttade jag till Oslo och vi tog upp kontakten, du ville hjälpa brorsan så du anställde honom på ditt företag och kom på besök till oss ganska ofta. På grund av en rad olika omständigheter fick jag följa med på er julbordskryssning och en gemensam vän sa då till dig att jag varit kär i dig i sju år. Du smög fram till mig och petade mig i sidan och sa -Sju år? -Ja. -Varför har du inte sagt något? -Skulle det ha gjort någon skillnad? -Nej, det är sant, det skulle nog inte ha gjort det..

 

Vi åkte hem och jag satt i duschen och grät så högt så att min bror kom och ryckte i dörren.

 

Jag åkte till Paris och fick veta att du varit på besök och sovit i min säng, jag blev så ledsen för att du sovit i min säng när jag inte var hemma men på soffan annars.

 

Jag flyttade till England och träffade någon som jag verkligen trodde på, det var rörigt i flera år och mellan varven så var jag hemma och ibland så träffades vi av en slump och då var allt som vanligt. Du brukade fråga mig varför jag inte träffat någon och jag brukade svara kryptiskt. Det jag egentligen tänkte där och då var att det ju var för att jag älskade dig. Det var en del av sanningen.

 

Jag minns hur jag hade lånat en släktings lägenhet och du hade sovit över. Jag skulle göra frukost till dig och jag frågade vad du ville ha på smörgåsen, du sa att du tar vad som helst så jag tog mjukost med blåmögelostsmak. Det enda du inte tyckte om. Du fann en CD och satte på den. Det var Lisa Nilsson och du valde "Varje gång jag ser dig". En låt som jag alltid har tänkt på dig när jag hör.

 

Du bestämde dig för att flytta utomlands och startade ett företag där. Jag kom på besök för att hjälpa till med inredningen. Vi var båda vassa i tonen och det blev mycket dålig stämning. Jag blev ledsen men du var så bra på att be om ursäkt och förklara varför du hade regerat som du gjort. Jag ville diskutera det men det ville inte du. Jag bodde i ditt rum så ibland sov vi där båda två och jag minns att det var så himla trevligt men att jag samtidigt var så rädd för att du inte skulle sova där nästa natt, vilket du nästan aldrig gjorde. Vi hade nog båda insett att vi aldrig skulle fungera och någon gång under den här perioden så insåg jag att det var ok att älska fast att det inte skulle bli vi. Men jag kan fortfarande känna din doft och jag vet precis hur din hud känns.

 

När jag kom tillbaka till England så mailade vi en del och du skrev att du ville att jag skulle komma på besök och jag ville verkligen att vi skulle kunna vara vänner för jag ville ha dig i mitt liv ändå. När jag nu sitter och läser vår kommunikation med facit i hand så ser jag att du många gånger sträckt ut en hand men att jag varit för rädd för att möta den.

 

Jag hade hoppats att få ha dig som en vän genom hela mitt liv och nu blev det inte så och jag vet inte vad som har hänt dig och det är fan inte ok!

 

Jag hoppas att du vet hur mycket jag älskar dig - Tack för allt

 

Din Cecilia