SkatanOchHolken

Till dig min vän

Publicerad 2016-04-27 04:11:53 i Diverse,

När jag var 14 år låg jag i mitt rum hemma hos pappa och tittade i brorsans skolkataloger med en kompis. Jag såg en kille och vände katalogen mot henne och sa "Honom ska jag ha". Sen gick jag målinriktat in till brorsans rum och sa "Vem är det här? Honom ska jag ha!". Så blev det aldrig riktigt men det var början på mitt livs hittills längsta kärlekshistoria. Efter att ha tjatat lite på min bror så ringde du mig någon vecka senare. Närmare bestämt på Luciadagen 2001. Du frågade om jag ville komma på fest och det ville jag. Så sagt och gjort, jag tog med mig en kompis och gick på fest hos någon bekant till dig. Jag kände mig mest nervös och obekväm men jag var ändå helt tagen av dig. Det fortsatte med någon träff här och där men det blev aldrig riktigt något. Det var med tungt hjärta som jag fick veta att du träffat någon, vi sprang på varandra lite här och var och vi kunde väl aldrig riktigt låta bli varandra och det blev fnissig stämning och mina känslor var intakta.
 
Jag träffade också någon annan men vi hade många gemensamma vänner och jag visste ungefär vad som hände i ditt liv. Jag minns fortfarande dagen jag fick veta att du skulle få barn. Jag var så ung och hade inga önskemål om barn men det gjorde så fruktansvärt ont att veta att nu var det kört. Du skulle ha barn, med någon som inte var mig. Din bror bodde så att jag kunde se hans port från balkongen och jag stod där i chock och stirrade, som att det skulle komma fram något som gjorde att jag fick veta att det inte var sant om jag bara stod där och glodde tilräckligt länge. Jag minns att jag tänkte att det här var det värsta någonsin men att om det är det som ska till för att du ska bli lycklig, då får jag också vara lycklig för din skull, för jag älskade dig mer än vad jag ville äga dig.
 
Det gick något år och det tog slut mellan dig och din dotters mor och jag blev också singel. Jag hörde av mig och vi smsade en del och träffades igen. Jag minns hur min kompis började dejta din inneboende och att han en dag efter att jag hade varit på besök sa att han aldrig hade sett dig så glad, att du gick runt och visslade. Det blev inget nu heller. Jag flyttade till Stockholm och du träffade en annan tjej. Jag fick återigen ont i hjärtat men det hände så mycket annat så jag klarade på något sätt att komma ut på andra sidan igen. Så flyttade jag till Oslo och vi tog upp kontakten, du ville hjälpa brorsan så du anställde honom på ditt företag och kom på besök till oss ganska ofta. På grund av en rad olika omständigheter fick jag följa med på er julbordskryssning och en gemensam vän sa då till dig att jag varit kär i dig i sju år. Du smög fram till mig och petade mig i sidan och sa -Sju år? -Ja. -Varför har du inte sagt något? -Skulle det ha gjort någon skillnad? -Nej, det är sant, det skulle nog inte ha gjort det..
 
Vi åkte hem och jag satt i duschen och grät så högt så att min bror kom och ryckte i dörren.
 
Jag åkte till Paris och fick veta att du varit på besök och sovit i min säng, jag blev så ledsen för att du sovit i min säng när jag inte var hemma men på soffan annars.
 
Jag flyttade till England och träffade någon som jag verkligen trodde på, det var rörigt i flera år och mellan varven så var jag hemma och ibland så träffades vi av en slump och då var allt som vanligt. Du brukade fråga mig varför jag inte träffat någon och jag brukade svara kryptiskt. Det jag egentligen tänkte där och då var att det ju var för att jag älskade dig. Det var en del av sanningen.
 
Jag minns hur jag hade lånat en släktings lägenhet och du hade sovit över. Jag skulle göra frukost till dig och jag frågade vad du ville ha på smörgåsen, du sa att du tar vad som helst så jag tog mjukost med blåmögelostsmak. Det enda du inte tyckte om. Du fann en CD och satte på den. Det var Lisa Nilsson och du valde "Varje gång jag ser dig". En låt som jag alltid har tänkt på dig när jag hör.
 
Du bestämde dig för att flytta utomlands och startade ett företag där. Jag kom på besök för att hjälpa till med inredningen. Vi var båda vassa i tonen och det blev mycket dålig stämning. Jag blev ledsen men du var så bra på att be om ursäkt och förklara varför du hade regerat som du gjort. Jag ville diskutera det men det ville inte du. Jag bodde i ditt rum så ibland sov vi där båda två och jag minns att det var så himla trevligt men att jag samtidigt var så rädd för att du inte skulle sova där nästa natt, vilket du nästan aldrig gjorde. Vi hade nog båda insett att vi aldrig skulle fungera och någon gång under den här perioden så insåg jag att det var ok att älska fast att det inte skulle bli vi. Men jag kan fortfarande känna din doft och jag vet precis hur din hud känns.
 
När jag kom tillbaka till England så mailade vi en del och du skrev att du ville att jag skulle komma på besök och jag ville verkligen att vi skulle kunna vara vänner för jag ville ha dig i mitt liv ändå. När jag nu sitter och läser vår kommunikation med facit i hand så ser jag att du många gånger sträckt ut en hand men att jag varit för rädd för att möta den.
 
Jag hade hoppats att få ha dig som en vän genom hela mitt liv och nu blev det inte så och jag vet inte vad som har hänt dig och det är fan inte ok!
 
Jag hoppas att du vet hur mycket jag älskar dig - Tack för allt
 
Din Cecilia
Kommentarer (0)

43

Publicerad 2015-10-11 02:14:19 i Diverse,

Har under veckan fått höra hela TVÅ andra personer (alltså: personer som inte är jag) som också önskar att de vore över 40 år. Någon sa en gång till mig "Stop wishing your life away", men det är ju inte det att jag önskar livet av mig själv eller önskar att jag ska vakna upp som 40plussare imorgon men jag vet ju att livet är så mycket bättre som 28åring än som 18åring så det är svårt att inte tänka att det kommer vara en miljard gånger bättre när man är 43. Hope I didn't just jinx it. Det skulle ju vara himla tråkigt.
Kommentarer (0)

Dagens bild!

Publicerad 2015-10-11 02:07:22 i Dagens,

 
Älskar folk som är så ärliga. Så typiskt mig själv. Om jag får säga det själv.
 
Kommentarer (0)

Det fina med att vara singel

Publicerad 2015-10-11 01:49:59 i Diverse,

Det finns en del fördelar med att vara singel ändå!
 
T.ex så kan man sitta i turkosa leopardmönstrade träningsbyxor, raggsockor och morfars Mariusgenser utan att någon kommer och klämmer en på rumpan när man är upptagen med att rita rävar och spindlar till klockan 01.30.
 
Man kan se på tio avsnitt av Raising Hope utan att någon slickar en i örat (ja, det är ju ändå lördag och det är väl sånt som fyllon håller på med?).
 
Man kan dra med sin kompis på en öl på Broker utan att ha med telefonen eftersom ingen ringer och är full och skriker för att man inte svarar och inte har berättat att man är ute och dricker öl. 
 
Det är heller ingen som inte kommer hem när krogen stängt och glömmer ringa  för att berätta att de ska på efterfest och kommer hem med svansen mellan benen dagen efter och berättar att de råkat ligga med sitt ex och man slipper följaktligen ta ställning till om man bara ska slå personen på käften eller slå personen på käften och göra slut.
 
Man kan äta så mycket lösgodis man vill utan att någon tar dina favoriter när du somnat på soffan.
 
Man kan köpa vilken hund man vill och döpa den till vad man vill utan att någon lägger sig i.
 
Ja, det är rätt gött faktiskt!
Kommentarer (0)

Varit med förr

Publicerad 2015-10-06 22:16:07 i Diverse,

En fin liten kommentar från en gammal vän och en svunnen tid. Är övertygad om att den varit med förut, men det är fint så det tål att upprepas:
 
 
Har testat tysk alltså, det var väl sådär om sanningen ska fram. Tyskland däremot, det ser jag mycket potential i, men mest som boendeland, inte så mycket som bra jaktmarker. Har fortfarande inte legat med en miljon män, det kan vara därför jag är singel. Eller kanske för att jag litar på folk som tycker att det är passande att heta något med Arse. Det kan vara det också. Nedan kan ni se en äkta Rojalist.
 
 
 
Kommentarer (0)

Dagens låt!

Publicerad 2015-10-06 22:02:00 i Dagens,

Det enda jag vill lyssna på för tillfället, efter Buenos Aires förra året har jag ju älskat Electrotango och den här har satt sig lite extra eftersom den är så himla glättig!
 
 
Får cirkuskänsla, det är alltid bra, hade jag inte varit så feg så skulle jag ha rymt med cirkusen för länge sen!
Kommentarer (0)

Vikingar och horor

Publicerad 2015-09-29 23:31:54 i Diverse,

Sitter i godan ro i lugnet efter (pms-)stormen och ritar vikingaskepp och lyssnar på Petter rappa om horor, på ett trevligt sätt. Lyssnar på skivan God Damn It, den tar mig direkt tillbaka till våren 2008 och tiden då Malin bodde hos mig i Stockholm. Fy fan vad jag är tacksam över att hon bodde med mig. Vi lekte så mycket och det var så fint och inte en chans att jag hade klarat mig själv under den perioden. På tal om skepp och 2008 så kan jag berätta en idiotisk fylleanekdot från den tiden. Jag hade två klasskompisar på middag, hade lagat en massa mat och vi drack rödvin. Det var min signaturdryck på den tiden. Vi gick till Kvarnen.. för er som inte känner till Kvarnen så var det, åtminstone på den tiden, en riktig köttmarknad. Partylejon som jag är (var?) så tyckte jag ju absolut inte att det räckte med det, nej, jag ville på efterfest. 8 år senare så har jag ju förstått att att gå på efterfest ensam med en gubbe är liksom inte riktigt en efterfest, det är bara en naiv 20åring som gillar alkohol lite för mycket och en desperat gubbe som försöker utnyttja fyllot. Hur som helst så var det här under en period där jag inte bara lyssnade på Petter utan även på svensk progg, det tyckte jag var fint. Det tyckte gubben också så vi satt och hade någon form av proggbattle. Det måste ändå ha varit rätt trevligt för jag mötte Malin, som var på väg till skolan, i dörren när jag kom hem. Blev sur på henne för att hon inte ringt och varit orolig. Fick till svar att hon kommit fram till att om jag var vid liv så skulle jag antagligen inte vilja bli störd och om jag inte var vid liv, ja då skulle jag ju inte kunna svara ändå. Bra slutsats ändå, hon är inte så dum den där Malin. Hur som helst så slutade trevligheterna när gubben plötsligt tog mig på ryggen och försökte knäppa upp min bh, skitgubbe. Då befallde jag honom att beställa en taxi åt mig. Av någon underlig anledning hade jag inget taxinummer trots att jag hade bott där i över 6 månader. Han vägrade, skitgubbe igen. Han sa att jag fick faktiskt ta bussen. Han bodde på en båt. Jag fick panik och tänkte att jag kommer dö nu. Det gjorde jag inte och fick snällt ta bussen. Jag är glad att jag inte är 20 nu. Tack tidens tand för att du gjort mig äldre.

MVH,

Tacksam
Kommentarer (0)

PMS

Publicerad 2015-09-29 16:40:00 i Diverse,

Mens ja.
 
Att vakna och allt bara är helt åt helvete och man vet, nej inte tror, man VET helt säkert att alla i hela världen hatar en och ömsesidigt hatar man hela världen tillbaka. Man är illamående och vill bara sparka och slå och skrika och spy rätt ut eller bara somna om igen och vakna några dagar senare, men det kan man inte för man har ett liv att upprätthålla, ett liv som är helt meningslöst. Men så kommer man på att "Aha! Jag har PMS! Det kommer gå över om en till två dagar! Woo!" och sen så tänker man, fan tänk om det inte gör det, jag är bara deprimerad, jag ska bara ligga här för resten av livet, det är ingen idé med något annat. Hur i helvete kan det vara så att man tappar allt vad självkänsla heter dagarna före mens? Allt man byggt upp genom ett helt liv? Men framförallt varför?? VARFÖR ska man behöva ligga i fosterställning och äta chips och vänta på att liemannen ska förbarma sig över en, bara för att man ska ha mens? Är det OK? Nej, det är det fan inte. Fy fan vad förbannad jag blir!
 
On a different note så har jag hittat den här förtjusande bilden (på Bark boxs fbsida), om jag bara tittar på den länge nog och äter nog mycket chips och banan så kan det hända att jag överlever den här gången också!
 
 
Åt kantarellsmörgåsar till middag, rekommenderas varmt för både pmsare, mensare och ickemenstruerande människor av alla de sorter.
 
Kommentarer (0)

Ett säkert tecken på att han är en skitstövel

Publicerad 2015-09-20 06:04:17 i Diverse,

Ett annat spännande gammalt nattinlägg från två år tillbaka:
 
Killar sägs ju bara behandla en som man tillåter dem att behandla en och jag tror att det stämmer ganska bra. Jag har av egen erfarenhet nu kommit fram till ett säkert tecken på att någon är en skitstövel och borde kastas ut ur ens liv fortare än kvickt. Det är dock väldigt svårt för mig eftersom jag dels har oturen att vara tjej och dels har oturen att vara väldigt romantiskt lagd..

Något som inte hänt mig bara en gång utan åtminstone tre gånger nu, med killar som jag verkligen gillat och en fjärde gång med en kille som jag inte direkt gillade så mycket, är att jag träffar dem, intresse väcks hos båda parter (tror jag tills jag vet bättre) och de säger: När vi får barn/om vi får barn.. eller/och jag tror att jag kommer gifta mig med dig/när vi gifter oss så..

Vad som händer då är ju såklart att jag blir smickrad eftersom jag gillar dem, samtidigt blir jag helt ställd och förstår ingenting och kan därför inte ge någon vettig respons som sig ju bör i form av t.ex: Jag kan inte ta någon seriöst som säger sådana saker i ett stadie där de knappt känner mig
Kommentarer (0)

En person som jag inte vill vara

Publicerad 2015-09-20 06:02:09 i Diverse,

Ja, då var vi där igen. Jag vaknade efter fyra timmars sömn och har nu varit vaken i två timmar och bara varit inne i mitt eget huvudet och hittat på saker som jag inte vet något om. Att försöka sig på att utlämna sig själv och sina känslor, i hopp om att den andra personen ska tycka om det den ser, det är det svåraste som finns för mig. Utan att det blir för mycket eller för lite. Så kommer bagaget och knackar på och gör klart att det spelar ingen roll hur mycket man försöker lära sig att lita på män så går det inte. Och det är ju inte nödvändigtvis så det är, det kan ju bara vara gammalt skit från någon som inte var bra nog som hänger kvar. Men hur vet man skillnaden? Hur vet man skillnaden på vem som bara är lite obetänksam och osäker i en potentiell ny relation och vem som är en beräknande psykopat? I den fula verkligheten så är det väl tyvärr så att man inte vet det förrän man har provat. Men jag orkar inte prova och prova och prova. Det gör ont. Och jag har inte tid, att ha ont, det tar upp för mycket tid. Men framför allt, hur gör man för att inte hata sig själv när man själv blir en psykopat? När man blir en psycho bitch för att man är livrädd för att bli sårad. När man blir en person som man absolut inte vill vara och som ingen annan heller vill vara med. Hur klarar man att behålla kärleken till sig själv då? Kärleken till den viktigaste personen i sitt liv, kärleken som man är så bra på att spotta på, trampa på och kanske till och med spy på när det är riktigt plågsamt. Jo, tydligen så berättar man för spegeln varje dag att man är bäst i världen. Jag får testa.
Kommentarer (0)

Där dog den.. tyvärr inte.

Publicerad 2015-09-20 05:40:31 i Diverse,

Ett inlägg som jag skrev, kanske en natt som denna, för ungefär 2 år sedan.
Visst är det lustigt det där med att när man tar bort något/någon ur sitt liv så kommer något annat in. Idag till exempel så bestämde jag mig för att göra något riktigt konstigt.. och det var att fråga en kille jag träffade för ett tag sen vad som gick fel. Jag ville jättejättegärna veta för jag tycker bara att allt som haft med killar att göra i år har varit så himla konstigt, liksom superseriöst fast superoseriöst samtidigt och jag fattar ingenting. Så jag bestämde mig för att skicka ett mail och fråga helt enkelt, ett som inte var anklagande på något vis, man har ju rätt att ändra sig (jag ändrar mig angående saker hela tiden, eller jag bestämmer mig väl aldrig, det är kanske mer där det ligger i mitt fall). Fick inget svar och jag tyckte att det var lite fånigt och tänkte att ja, men då är det ju helt poänglöst att ha varandra på FB, ganska awkward t.o.m, jag vill bara ha folk där som jag kan va på hur mycket jag vill utan att det blir konstigt. Så tog bort honom, fem minuter senare så fick jag mail från personen som nämns senare i inlägget, den enda person (läs kille) jag någonsin tyckt om på vad jag skulle vilja kalla "rätt sätt". Ett jättegulligt mail. Så ut med det gamla in med det nya, fast åt andra hållet, ut med det nya in med det gamla. Nu ska ju såklart inte det gamla ha någon plats i mitt liv, det vill inte det gamla själv heller men det var trevligt.
 
Jag hoppas att jag ska gå med en kaffekopp i handen (fast att jag inte ens dricker kaffe) och titta ner på mina skor (som såklart är supersnygga) och gå runt hörnet på ett hus (kanske ett höghus i någon cool storstad eller någon mysig europeisk mindre stad), råka gå in i någon och spilla kaffe över mig och den personen, skämmas jättemycket och titta upp och bara veta att "Oj, där var du".. Men det har aldrig hänt och jag tror inte att det kommer hända. På ett vis så känns det som att jag efter första helgen i februari när jag tog ett av de viktigaste besluten i mitt liv, så långt, skönt att släppa bilden av att det ska vara så för jag vet nu av erfarenhet att när det klickar från första sekund och man blir ihop utan att vara ihop och utan att känna personen för fem öre så går det åt helvete. Jag har en lite sundare bild av hur det ska vara, jag tror att man kanske kan bestämma sig för att vara med någon som man tycker jättemycket om.. och så kanske man plötsligt älskar den personen för att man vet att det är en person som vill vara där och du vill också det. Jag tror att det är bättre än att man tror att den andra personen måste vara där för annars dör man.
 
Jag vet att jag älskar en enda person på rätt sätt, inte ens när jag var kär i honom gjorde det något (jo det gjorde det, men jag överlevde varje gång och tyckte att det någonstans var rätt) att han var tillsammans med någon som inte var jag, för jag ville det bästa för honom (och han det bästa för mig) och det bästa för honom, och mig, har aldrig varit att vara tillsammans. Så vill jag älska personen jag ska gifta mig med. Älska jättejättemycket och vilja göra vad som helst för, utan krav och utan svartsjuka men med massor av förtroende och respekt. Tyvärr så tror jag att min tro på att det ska hända försvann någon gång natten till den 14:e januari när jag insåg hur jävligt folk faktiskt beter sig och sen fick jag det bekräftat i april när jag fick veta att killen som jag var dödsförälskad i i två år (som sista gången vi träffades hade mage att säga att han nog skulle vilja gifta sig med mig om några år men inte kunde lova något, what?) faktiskt hade minst två andra halvflickvänner samtidigt. Dessutom påstår han att vi har varit tillsammans, på riktigt, när då undrar jag?
 
 
Kommentarer (0)

Hej!

Publicerad 2014-06-10 01:36:00 i Diverse,

Sen sist så har jag då varit i Buenos Aires och blivit dumpad minst en gång, eller ingen beroende på hur man ser på det, allt är ju relativt. Eftersom vi inte var ihop så kan jag ju inte ha blivit dumpad och eftersom han inte sa att han dumpade mig så kan jag heller inte ha blivit dumpad.. Men jag blev helt klart förd bakom ljuset. Av en 20åring. Åh herregud. Jaja, så kan det gå, haha. Ja, om jag inte ska driva med situationen så var det ju himla trist eftersom han var en av de få intelligenta killar jag dejtat, jag gillade honom t.o.m en hel del. Jag tror dock att han gillade sin tjejkompis mer än vad han gillade mig. Ödets ironi är så himla lustigt. Jag sprang på ett gammalt, tja.. vad ska vi kalla det, nån form av ex, och efter det så bestämde jag mig för att jag skulle börja lita på honom och då bestämde han sig tydligen för att han skulle dumpa mig. Men jag känner ungefär såhär i förhållande till det hela: 
 
Att springa på det här "exet" var det bästa som hänt i år eftersom jag fick allt som jag trott om varför det gick så käpprätt åt helvete bekräftat. Och han ska ha barn också, så då behöver jag inte fundera på det.
 
Såg en snygg kille idag.. han hade tatuering på fingrarna.. det stod visserligen L O V E.. men vad står det då på andra handen? Handtatuering är ändå ganska off måste jag säga för att inte tala om halstatueringar. Pluset med honom var att han inte såg ut att vara 15 och även att han åkte skateboard. Tio minuter senare såg jag en annan snygg kille. Två på en dag, det var ganska bra jobbat alltså, way to go Huddersfield! När temat nu är (oväntat) på killar så såg jag en annan gammal fling häromdagen och igen en annan dag, han såg snygg ut så det var ju kul för honom och trist för mig eftersom jag var ett svin mot honom. I övrigt har jag gjort en hel del skolarbete (såklart inte tillräckligt men en del) och mellan det har jag hunnit instagramstalka ett annat gammalt ris. Han var tyvärr också snygg, skitsnygg och det var ju synd eftersom han var ett svin mot mig. Åhh jag önskar att jag kunde berätta hela den historian för er men den är så grov så jag tror faktiskt att det är nån form av 90årsgräns på den.
 
Buenos Aires bjöd på många bra hundbilder, massor med god mat och schysst balkong, jag fick fria händer så jag massakerade ett träd. Skitbra blev det. Glömde datorn och missade nästan flyget och åt världens bästa pizza i Boston och blev raggad på av en portugisisk gift 51åring med mexikansk älskarinna.
 
Jag kommer med största sannolikhet att flytta till Barcelona i höst så det blir bra! Då ska jag bo ensam har jag bestämt. Och ha balkong! Ja jävlar vad balkong jag ska ha! Kanske t.o.m ett apelsinträd! Och åka till Schweiz.
 
Sen är jag supersugen på att åka till Iran så det blir kul att se vem jag ska kunna lura med mig dit.. och för vilka pengar.. :D (Ja, det får ju såklart bli mina pengar.. undrar bara var de ska komma ifrån).
 
..Jag veta att det är en katt! Men hund som hund väl!
Kommentarer (0)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela