Håkan Hellström gör mig tio år yngre
Jag hörde en radiointervju med Håkan Hellström imorse medans jag gjorde allt utom det jag skulle för att komma i tid till skolan (jag kom inte i tid men jag hade tur för det rådde allmän förvirring eftersom vi var lärarlösa). Det är tio år sedan han släppte "Känn ingen sorg för mig Göteborg".
Det betyder att jag och Elin gick i 7:an och brukade ligga i hennes säng och prata om killar, vår nyutbildade gympalärare, som tyckte att vi var för vulgära för vår ålder men några år senare låg med flera i vår årskurs, lyssnade på Håkan Hellström och Backstreet Boys Best Of CD som Elin hade två exemplar av och drack 3,5or och gick till McDonalds varje söndag där jag åt glass med pommes frites eller drack milkshake och gjorde Elin illamående eftersom hon inte klarar av konsistensen på tandkrämsskum, smält glass, milkshake m.m. Det var även tiden för skolskolk med avsikt att titta på lumpenkillarna och Carl Philip som var inhämtade för att fixa översvämningen och tiden då man kunde roa sig geonom att titta i skolkatalogen och kommentera folk en hel eftermiddag. Det var tider det, men det var det nog bara för att man glömt bort hur jobbigt det var att vara 13 år.
Jag säger som Bert: -Är det såhär när man är kär när man är liten? Hur blir det då när man blir kär när man blir stor?
(Tio år äldre i baksätet på en raggarbil.. en del saker är sig hyfsat likt.)
Håkan säger: Dimmiga dar, det där var fina dar, men jag såg aldrig riktigt var vi var.
Nej för det gör man väl aldrig förrän man fått lite perspektiv?
Nu ska jag nog lyssna lite mer på "Jag var bara inte gjord för dessa dar" och tänka på min barndom/ungdom.
Det betyder att jag och Elin gick i 7:an och brukade ligga i hennes säng och prata om killar, vår nyutbildade gympalärare, som tyckte att vi var för vulgära för vår ålder men några år senare låg med flera i vår årskurs, lyssnade på Håkan Hellström och Backstreet Boys Best Of CD som Elin hade två exemplar av och drack 3,5or och gick till McDonalds varje söndag där jag åt glass med pommes frites eller drack milkshake och gjorde Elin illamående eftersom hon inte klarar av konsistensen på tandkrämsskum, smält glass, milkshake m.m. Det var även tiden för skolskolk med avsikt att titta på lumpenkillarna och Carl Philip som var inhämtade för att fixa översvämningen och tiden då man kunde roa sig geonom att titta i skolkatalogen och kommentera folk en hel eftermiddag. Det var tider det, men det var det nog bara för att man glömt bort hur jobbigt det var att vara 13 år.
Jag säger som Bert: -Är det såhär när man är kär när man är liten? Hur blir det då när man blir kär när man blir stor?
(Tio år äldre i baksätet på en raggarbil.. en del saker är sig hyfsat likt.)
Håkan säger: Dimmiga dar, det där var fina dar, men jag såg aldrig riktigt var vi var.
Nej för det gör man väl aldrig förrän man fått lite perspektiv?
Nu ska jag nog lyssna lite mer på "Jag var bara inte gjord för dessa dar" och tänka på min barndom/ungdom.
