Romeo och Julia
Igår såg jag en film som hette Letters to Juliet. Jag ser ju nästan aldrig på film nuförtiden eftersom jag anser det vara en förhållandesyssla och jag av den enkla anledning att jag är miserabel singel alltså inte kan se på film. Igår umgicks jag med ett par så då blev det film.. (idag också förresten, alltså umgicks med ett par, ett annat par, såg på film). Filmen vi såg hette Letters to Juliet.. tror inte att det kommer bli någon värre succe men jag tycker ju nästan aldrig att en film är dålig så jag tyckte att den var fin, obotlig romantiker som jag är, jag grät lite också, men det gör jag ju visserligen till Pocahontas också.
Idag har jag fått ett nytt namn, Meja kallade mig utan uppmaning Pepilia och jag fick även världens största leende och sen en stor kram när de kom och hämtade mig på tågstationen. Om hon sover länge imorgon så tycker jag om henne ännu mer. Glada små barn är allt bra trevligt. Ehh va? När började jag gilla barn egentligen? Hmm.. jag misstänker att det kan ha varit när det där söta barnet jag hade på dagis klappade mig i håret och sa att mitt (då vita) hår var fint och sen somnade mot min axel.. eller eventuellt samma vecka när jag kom på att man kan bli hur tajt som helst med barn och få dem att gå med på vad som helst så länge man säger att något är hemligt och att det bara är vi två som vet. Varför fungerar det inte så med vuxna? Jag vet i alla fall att det INTE var när jag var i trysil och den där söta lilla overallbeklädda krabaten som jag snällt log mot sträckte ut tungan och gjorde den fulaste lipning jag någonsin sett tillbaka.
