Om jag aldrig frågat
Om jag bara aldrig frågat så hade jag kunnat låtsas som ingenting och gått vidare med mitt liv och låtsas att allt var som det ska utan känslan som äter upp mig inifrån och förlamar mig. Ja, jag vet att livet går vidare ändå och att det kommer bli lättare men det känns som det gjorde 2008, fast värre och den plågan har fortfarande inte gått över, mitt hjärta plockar fram den när jag blir avvisad och kastar den i ansiktet på mig tills det inte finns något kvar av min självkänsla. Jag är rädd att det här också kommer att bli en sån händelse, fast värre.
