Separationsångesten höll i sig kan man säga..
Ja.. det gick ju bra det här, först blev jag svinnervös eftersom jag igår fick höra att ljudet skulle vara det värsta, så jag låg och tänkte på ljudet och hur hemskt det skulle låta och frågade om de hade öronproppar, nej det hade de inte, det knakade bara lite så det var lugnt..
Det som däremot inte var lugnt var separationsångesten som gjorde sig påmind när jag kände hur det började bli för sent att ångra sig.. Jag började gråta lite.. för att jag kände att vi skulle skiljas åt så ja, jag tog helt enkelt med mig tänderna hem, blodiga och jävliga, med tandkött kvar på dem.. tandhygienisten sa att hon skulle göra dem lite fina då eftersom jag ville ta med dem, de blev inte så fina men hemma är de!
