SkatanOchHolken

Fick häromdagen ett mail från någon som har betytt jättemycket för mig, som jag hade kunnat göra nästan vad som helst för. Han visade dock att han varken var bra nog för mig eller för någon annan eftersom han efter vad jag fått se i efterhand helt enkelt verkar vara en dålig människa. Jag känner mig ganska elak som skriver det men jag behöver ventilera det på något vis. Mailet gjorde mig ledsen, det var ett patetiskt jävla mail, en dålig ursäkt för att höra av sig men jag köper det inte längre. Han äger mig inte längre och det finns inget i hela världen som han kan göra för att få mig tillbaka till den förnedrande jävla platsen jag mentalt var på när han fanns i mitt liv. Lika ledsen som jag var för att det fungerade så dåligt då, lika glad är jag nu för att det inte blev vi, om det hade blivit det så hade hela min person förintats, inte bara på grund av honom, det är viktigt att komma ihåg att man är kung i sitt eget liv, man tillåter folk att förinta en, det är inget som bara händer.

 

Nu känner jag för att gå ut ju!

 

Well jag ska citera lite ur den här låten först, eller först, jag ska alltså inte gå ut, jag ska lägga mig:

 

"I can't find your silver lining
I don't mean to judge
But when you read your speech, it's tiring
Enough is enough

I'm covering my ears like a kid
When your words mean nothing, I go la la la
I'm turning off the volume when you speak
Cause if my heart can't stop it, I find a way to block it I go
La la la la la..." Tack Henrik för att du reintroducerade mig till den här. Jag har hört den jättemycket i England men glömt bort den och den är ju tres supér!