Papperskorgen
Jag har bytt påse i papperskorgen, bara så att ni vet! Både den risiga i mitt rum och den i badrummet och den i köket. De andra byter jag såklart ofta men den i rummet brukar bara innehålla papper och sånt. Jag har haft en så himla konstig vecka.. jag bestämde mig för att göra två konstiga grejer. Egentligen nästan identiska. Det ena var att skicka ett mail till en kille jag träffat och fråga hur det är med honom för jag har insett att jag betett mig som en idiot, superidiot. Jag vaknade till ett I love you, vände ryggen till och sa, att det där var oväntat du! Sen var jag tyst och sen sa jag, nu skrämmer du mig. Sist jag såg honom så sa jag att jag skulle gå och att jag inte kunde ringa honom senare för att jag hade tagit bort hans telefonnummer.. Vet att han haft en massa skit i sitt liv på sistone så jag tänkte att det kanske kunde vara fint att visa att jag bryr mig. Det var det tydligen inte.
Sen bestämde jag mig för att jag skulle ta reda på varför en annan kille jag träffat plötsligt ändrade sig. Så jag frågade helt enkelt på ett diplomatiskt normalt sätt om jag möjligtvis kunde få veta varför eftersom jag gillar att veta varför, det kunde jag inte få veta.
Vad som gör mig ännu mer konfunderad är vad som hände med helt vanligt hyfs? Förr brukade man ju ändå få en indikation på att de tappat intresset, man kunde förstå det och så la man ner det för att det blev konstig stämning, nu för tiden får man en indikation på att man är det bästa som hänt och sen försvinner de never to be seen again.
Nu vill jag såklart inte att det här ska bli någon gnälla-på-killar-blogg, alla killar är såklart olika och tänker olika och fungerar olika. Men jag, jag fattar ingenting. Det enda jag fattar är att jag måste skaffa mig en ny hobby! Eller en hund.
